Tendens Kortdokumentärer

Som liten hörde Sara Aira Fjellström de vuxna prata Lulesamiska sinsemellan, men med henne pratade de svenska. Nu har hon återerövrat språket för att kunna ge det vidare till sin dotter Jonna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sara Aira Fjellström har alltid identifierat sig med arvet från sin samiska pappa, och har följt med honom till renskiljningar och kalvmärkningar så länge hon kan minnas. Trots det lärde hon sig aldrig att tala Lulesamiska som liten.  – De som pratade samiska, det var min farmor tillsammans med hennes syster och hennes bror. De äldre pratade samiska, men inte till mig.  Även om Sara Aira Fjellström gick sina första sex skolår i sameskola, säger hon att den språkundervisning som fanns där inte var tillräcklig för att språket skulle bli användbart.  – Jag kunde säga vad jag hette och fjäll och hund. Typ så. Kött och ren, kalv och vaja. Ord, men jag kunde inte föra en dialog.  När sågverket där hon jobbade gick i konkurs, började hon studera Lulesamiska para