Kaliber

De har drabbats av en hjärnskada och bor på serviceboendet för att få omsorg. Istället låter personalen dem ligga i sin egen avföring hela nätter och larmen sätts på ljudlöst eller göms undan. Det dröjer år innan personalen tvingas bort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Jag tänkte, var fan har jag hamnat någonstans? Det är människor som inte bryr sig?Så säger Henrik, som har Parkinsons sjukdom och bor på det kommunala serviceboendet på Hundraårsgatan i Göteborg för att få omsorg. Istället blir de boende lämnade hela nätter av personalen i sin egen avföring. De larmar, men ingen hör. De skriker, men ingen lyssnar.– På natten fanns det folk som inte kom in över huvud taget till mig. De hjälpte mig inte. Jag kunde larma hur länge som helst.En natt lyckas Henrik resa sig upp från sängen, ta sig ut i korridoren. Då upptäcker han att nattpersonalen ligger och sover. Dagen efter säger han till enhetschefen. Och från den dagen får han ett helvete.– Det var ju katastrof. De gav ju igen direkt.