P2-fågeln

Ur "Vinterminne", 1980 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Något drog bort genom den tunngröna vinterkvällen och det var inte ljuset och inte kråkorna, inget som var med kråkorna eller bakom dem, men på en viss höjd bildade kråkorna en cirkel, ett hjul med en nyss synligbliven stjärna som nav, och det hade, med väldig skärpa, ingen särskild betydelse.

Ur "Vinterminne", 1980 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mattabergets vägg, åt öster till.Tidigt, bergssidan avflådd, fryst. Även luften har stelnat. Tre korpar drar söderut, tecknar mot väggen kors. Hugin, Munin och den tredje – han, som tog solen och som håller den i förvar bakom Storstensberget: ruvar den, svartnande av makt. Han upptar inga förhandlingar. Men vid niotiden sipprar han det bleka ljuset genom horisontspringan.

Ur "Vinterminne", 1980 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Meståget, lika säkert som oregelbundet, mellan skog och kärr. Jag släpas med genom det bedrägliga vinterljuset som förefaller begagnat, till yttersta myrkanten. Här finns det alltid vind, även när det inte blåser. Korsnäbbar klipper sig väg genom snöaningar.

Ur "Vinterminne", 1980 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Dagen är kort. Den räcker bara ett stycke bortom granngården.Där reser diset en otät mur, en sipprande påtaglig oavgränsning, där börjar det sväva, där finns det möjligheter. In i det gråa diffunderar sakta ett lärkträds gulnad. Dagen är kort och obesviken.Den räcker. Det blåser en flock över åkern, upp i björken, nyss ner igen och bort – gråsiskor, deras läten knottrande bland vinterståndare.Det börjar här.

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nötskrikans häxiga skrän sliter sönder tystnaden. Nästa ögonblick: glider tyst blå vingspegeln glänsande i ett annat väder- streck..

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Körvägen syns, går att följa.Berget: en erfarenhet, dold i allhelgonatjock dimma.Dagen går trögt. Dubbeltrastarna drar upp dess knarrande urverk. Gärdsmyg sjunger i dimman.Den ligger kvar, men lättar också.

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nu tömmer ett gäng jättar sina skott- kärror, fyllda av smärre berg. Jag står i Vasskärret.Svarthättan överröstar åskan.

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Skytteln slinker ur vävenav bladgrönt, solsplitter,dallrande skugga. Jag möterlövsångarens blick, ser ögon-brynsteckningen som aldrig,en halv meter nära,i en alldeles annan värld.Under några sekunder är vigränsen.

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vintersolståndets gryningsljus; sparlåga är rätta ordet; ett annat slags ljus sipprar upp ur den vattensjuka marken; gransnåren delar smeksamt med sig av sin genomträngande drypväta. Här är vårt eget Stonehenge i kärrkanten; ingen tvekan om vem som byggde det; den stora isen lade ifrån sig bumlingarna här när den senast drog norrut. Så här års faller ingen vintersol in – korpen har gömt den bakom bergskrönet. Hundratals björktrastar har vaknat; deras var för sig sträva, gnisslande läten vävs samman i ett ringande, på avstånd silverklingande, nästan ljusgnistrande sorl. Snöskatorna, rönntrostarna, skittrastarna, glottertrastarna på väg västerut? Samförståndet blev en orimlighet.Släktgodset skall härjas av eld.Synen sviktar; allt längre mellan stunderna då ”tanken insomnar i glädje”.Björktrastarna är en tid i hans närhet. ”Varför sjunger de icke innan de lämnar oss?”   Edward Grey, Lord of Fallodon, (1862-19

Ur Över Oxbrobäcken, 1996 Bengt Emil Johnson (1936-2010) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”En ordning bortom människans?…”Jamen, bäste Hjalmar, och med allrespekt – annat fanns välnästan inte?                    Här kommer den nu knyckandegenom snöyran, korsande landsvägen,grå i det gråa, hemma härså mycket som vi, i yrsnön, men ocksåflygande över en ångande sumpmarkorimligt långt borti tiden och brygganden slår – nej, ingen brygga – öppnarett schakt ner mot ödlehjärnansgenetiska dunkel.Vi hör till den här provinsen.