Katarina Hahr Möter

Jag utvecklades till en blodhund som började sniffa upp gula recept i fickor, berättar Annika Jankell om tiden då hon levde med skådespelaren Thorsten Flinck och upptäckte att han missbrukade tabletter. När man blir medberoende för man en ganska tyst kamp därför att man vill inte att omvärlden ska veta, säger Annika Jankell när hon berättar om hur det var att leva med en man som drogs in i ett tablettmissbruk. - Det är mina barns far så jag tog på mig ansvaret. Annika Jankell berättar även för Katarina Hahr att medberoende också är ett missbruk och att man kan få återfall. Jag har lätt för att känna skuldkänslor, jag vill vara alla till lags, framförallt min mamma - som jag lever lite i symbios med. Jag står henne oerhört nära och hon har blivit sjuk och jag har flyttat hem till henne. Man ska bära sina sår som medaljer, varje gång man reser sig så är man ju på grund av det här såret lite klokare, lite vackrare. Defekterna man får genom att gå igenom plågsamma saker, gör en till människa. Programmet är g

Existentiella, intima, angelägna möten med kända personer.

Om jag har för lite att göra måste jag hitta på saker för att hålla ångesten i schack. Jag kollar min kalender flera gånger om dagen. Så länge jag vet vad jag ska göra så håller jag demonerna borta. När jag var tonåring var jag ganska gränslös, jag snodde en handväska, den där väskan har förföljt mig, jag var ingen ängel, berättar Kristoffer Triumf för Katarina Hahr. Jag var osäker som barn,  jag ville gärna ha uppmärksamhet men jag visste inte för vad och inte heller vad jag skulle göra med den när jag fick den. Kristoffer Triumf berättar också att han varit inne i psykiatrin ett par gånger. Första vändan när jag var medicinerad kände jag inte igen mig själv, jag fick känsloutbrott, blev arg på människor som absolut inte förtjänade det, inte människor hemma utan typ spärrvakter och lapplisor. Numera upptar ångesten ganska liten del av mitt liv, säger han. Programmet är gjort 2019.

Jag tog kokain varje dag i tre år. För att jag var osäker och hade dåligt självförtroende. Till slut rasade taket in. Ruset var som att underhålla en förälskelse, berättare Plura för Katarina Hahr. Programmet är gjort 2016.

Kjell Bergqvist minns fortfarande hur ont det gjorde när hans första stora kärlek inte besvarades och hur han grät sig till sömns. "Jag blev tidigt ett mellanölsoffer", berättar han. Programmet är gjort 2016.

2005 träffar Katarina konstnären Peter Dahl i hans ateljé i Stockholm. Ett samtal om uppväxten, konsten och hur sjukdom tvingade honom att trappa ner och hitta nya glädjeämnen i livet.

Jag känner skuld att jag skrev en bok om min familj. Men den skulden får jag leva med. Jag var tvungen att bända mig loss. Det kändes som livet var uppbyggt på en lögn beroende av andras pengar. Cecilia Gyllenhammar berättar för Katarina Hahr att hon ville beskriva baksidan av det privilegierade livet. Ensamheten och kärlekslösheten. Hon berättar också om en svår händelse i hennes liv som har satt djupa spår. Jag träffade en man på en fest, som var intellektuell, bildad och såg väldigt bra ut. Han sa att han var förälskad i mig.  Han nästlade sig in på ett skickligt vis. En natt vaknade jag och kände att något var fel.  Jag upptäckte att alla mina smycken var borta.  Det var en fullständig katastrof att jag inte såg. Han var en expert på att bedra, manipulera och ljuga med sina stora blå vackra  ögon. Det är så skamligt, man känner sig så dum, det är ingenting man pratar om, säger Cecilia Gyllenhammar. Programmet är gjort 2019.

När jag märker att människor på arbetsplatser blir utsatt av någon annan, då går jag emellan, det kanske är någon slags skuld jag försöker betala tillbaka, säger Thomas Hanzon. Jag går direkt på den som förtrycker. När man konfronterar de som är högre upp i hierarkin då är det lätt att teatercheferna, jag har ju jobbat med så många, blir jävligt spaka, säger Thomas Hanzon till Katarina Hahr. Han berättar också att han slogs mycket som tonåring. Jag var så jävla korkad och trodde att jag skulle få respekt genom att slå någon. Det var först när jag blev lite äldre och fick distans till det som jag insåg vilka fruktansvärda saker jag faktiskt hade gjort. Det var första gången jag förstod vad ångest var, och skuld. Programmet spelades in 1 mars 2019.

Jag kan inte sätta gränser. Jag har själv aldrig haft gränser, mina föräldrar var hippies och vi fick komma och gå som vi ville, berättar Dogge Doggelito. För mina barn vill jag vara en glad pappa, som inspirerar dem. Problemet är att jag skämmer bort demdet finns ju inga gränser, jag vet inte hur man görhar aldrig haft det där. Dogge Doggelito berättar för Katarina Hahr om de svåra åren efter att hans fru hade dött. Jag isolerade mig, svarade inte i telefon och sa upp bekantskapen med hela världen. Min största dröm är att hitta kärleken. Jag måste hitta en kvinna som kan acceptera den jag är och förstå mig, och det är svårt. Jag är en egoist, jag lever mitt liv intensivt. Om man ska vara med mig måste man hoppa på min resa. Jag måste leva i kaos. Jag måste sätta mig i stress, då mår jag bra. Dogge Doggelito berättar att han har problem med relationer. Jag har förlorat massa flickvänner på rad, jag har varit otrogen, jag ska börja i terapi. Jag träffar bara folk som gillar utanpå-Dogge och inte den som är

Jag är otroligt rädd för att bli dement. På mammas sida har de varit det hela bunten. Jag vill inte veta, det är bara att leva fullt ut så länge man kan! säger Karin Mamma Andersson. Sista åren mamma levde så hade jag väldigt mycket ångest för henne och väldigt mycket dåligt samvete, hon levde i mitt bakhuvud varje dag. Och plötsligt så dog hon. Då kändes det som att det skulle bli lättare men jag hade samma obehagskänsla fast hon var död, olusten försvann inte utan allt han ikapp mig, hur hennes liv hade varit, berättar Karin Mamma Andersson för Katarina Hahr. Jag har nog alltid känt en viss skuld till mina föräldrar, dels för att det har gått bra för mig men också för att jag inte har lyssnat på dem och alltid gjort som jag själv velat. Karin Mamma Andersson berättar också för Katarina Hahr om hur det var när barnen var små. Varje kväll när jag lade killarna, då kunde jag få en sån jäkla existentiell ångest. Precis när jag hade lagt dem kunde jag känna att livet rann mig ur händerna och det hade nog att

Jag bjuder aldrig hem någon. Det känns som att de ser mig naken då. Jag skulle hellre visa mig naken än att visa min lägenhet, berättar Linda Skugge. – Jag tycker att många problematiserar det här med att skaffa barn och tror att de måste ge upp den de är. För mig har oron aldrig handlat om "hur kommer jag att bli som kvinna?" eller "vad är det att vara mamma?". Sådana tankar förstår jag mig inte på, säger Linda Skugge.  Hon berättar också för Katarina Hahr att hon är trygghetsnarkoman och inte tycker att hon gör sig bra i grupp. – Jag börjar stamma, får afasi och tappar ord. Jag blir mitt allra sämsta jag. Jag blir helt värdelös. Programmet är gjort 2019.

Det kommer över mig som en våg att jag kunde ha handlat bättre i olika situationer, framför allt i relationer med kvinnor. Jag borde ha tänkt mer på andra och mindre på mig själv. Jag ser inte hur jag ser ut, jag ser ingenting i spegeln, säger Sven- Bertil Taube och berättar att den han litar på är hans fru. Det är hon som blåser mitt hår och ser till att jag ser hel och ren ut. Sven-Bertil Taube ser tillbaka på sitt liv.   Jag förstår att jag varit en dålig far. Mina barn har varit väldigt snälla mot mig och inte så kritiska som jag tycker de skulle kunna vara. Jag har inte varit närvarande, säger han. Mötet skedde 2018 och programmet sändes första gången 2018-07-26.

På annandag jul flyr Katarina och Mauro in i hans studio för att slippa undan krav och plikter. Katarina tvingar Mauro att spela på sina elgitarrer och testa vilken som hon tycker låter bäst. Blir det den gitarr som Keith Richard brukar använda? Eller den Joakim Thåström föredrar? Programmet gjordes 2018.

Jag är livrädd för att jag och min son ska få samma distanserade relation som jag haft med min pappa. Det skulle kännas som mitt största nederlag om det blev så. Tomas Andersson Wij berättar också att han själv kan få ångest av att känna sig otillräcklig som förälder. – Jag försöker skärpa mig och bakar en sockerkaka ibland. Den är en av de saker som är bra med barn. Man tvingas ta höjd och kan inte gå ner sig.    – En viktig pusselbit är att jag har förstått vilka problem jag har haft med min ursprungsfamilj. Vad det är i de relationerna som jag mått dåligt av. När jag satt ord på det har det gjort mig mycket lugnare. Programmet är gjort 2018.

Jag har aldrig någonsin som barn berättat om hur det var hemma, säger Malou von Sivers och berättar att hennes pappa slog henne. Det räckte och hjälpte aldrig vad man än gjorde, säger hon. Pappa var pendant och sträng, fortsätter Malou von Sivers. Hon berättar att det brast för henne när hon gick i terapi. Då förstod jag att min  pappa hade varit väldigt kärleksfull mina första år. Det fanns en värme och gemenskap, vi hade ett förbund. Vi köpte varm korv och han sa säg inget till mamma.  Att få barn satte inte mig på prov, det har varit en stor utveckling, men att leva i en relation har varit mycket svårare. Det är där såret finns. Programmet är gjort 2018.

Min farfar satt på en bänk i Jerusalem och grät. Jag var sex år och frågade varför. För att hela min familj blev mördad under förintelsen, svarade han. På kvällen skrek jag "Jag vill inte vara jude!" Jacob Mühlrad berättar också om hur han hanterar sin rädsla och ångest idag. En av mina värsta känslor kring ångest är när den får tiden att stå still. Det är som om känslan man befinner sig i aldrig kommer att upphöra. Det är därför jag tycker så mycket om musik, för den är linjär med tiden. När jag skapar musik vet jag att tiden rör sig och att den här känslan jag bär på kommer att upplösas, berättar han. Programmet är gjort 2018.

Nu firar Katarina Hahr 20 år av samtal i radio. Här berättar hon om hur de existentiella samtalen började och om sin första intervju 1998 med Lars Norén. – Min första intervju var med Lars Norén 1998, jag ställde frågan "Vad har man för ansvar för sitt liv?". Nu firar jag 20-årsjubileum, det är stort, säger Katarina Hahr. En intervju av Magnus Viktorin.

Jag gick i terapi, det var jättedumt. För terapeuten blev kär i mig. Katarina Hahr möter Jonas Gardell. I ett samtal om ensamhet, kärlek och mörka rum på scenen med publik under bokmässan 2018.

Som ung var jag med om en utanför kroppen- upplevelse i en olycka. Jag såg på mig själv och tänkte, henne är det synd om. Jag tror det är en frid att gå utanför sina kroppsliga upplevelser. Sofia Helin berättar att hon inte kände tillit som barn. Hon tyckte synd om sin missbrukande pappa och ville ta hand honom. Ett barn som har en förälder som har det svårt tappar tillit. För mig är den största tilliten döden, att det finns något större, något efter detta, säger hon. Hon berättar också att hon led av svår astma som barn och tillbringade mycket tid på sjukhus. Hon t om längtade till sjukhuset. – Det handlade om ett undantagstillstånd. Det undantagstillståndet söker jag jämt. Det är därför jag älskar att repetera, filma och spela teater. Programmet är gjort 2018.

Det är hemskt att bli sviken och förd bakom ljuset men värre att själv vara den som utsätter någon för det. Jag förlorar tilliten till mig själv om jag är den som sviker. Ingela Olsson säger också att tillit är fundamentet i alla relationer. När man är i sammanhang där man tror att man är helt trygg och avslappnad och blottar sig, det är då man är som mest sårbar. Jag får ofta höra att jag är stark. Folk säger hon klarar sig alltid. Men så är det inte. Programmet är gjort 2018.