Ebeneser Söråker

När Martin Luther kommenterar Ps 119, och allra helst de sista sju verserna, talar han om det starka bildspråket. Psalmistens beskrivning är inte majestätisk och triumfatorisk. Han talar om att han har gått vilse. Inte som en varg eller ett lejon, utan som ett förlorat får. Utsatt och sårbar. Poängen med detta, enligt Luther, är att det krävs en herde som leder den förlorade hem igen. Gamla Testamentet förbereder och pekar fram mot Frälsarens ankomst. Nya Testamentet fullbordar detta med sitt vittnesbörd om att löftena om frälsningen nu är uppfyllda. Summan av detta är att Bibeln beskriver vägen från att vara förlorad till att bli återfunnen. Frälsaren är Jesus och det eviga livet vinns genom att tro på honom. Ps 119:170-176

Om vi tittar oss omkring så är det lätt att förstå att vi verkligen är i det som Bibeln kallar för de sista dagarna. Den här tidsåldern går mot sitt slut och Jesus kommer snart tillbaka. Skapelsens födslovåndor ser vi på många områden. Mänskliga konflikthärdar, ekonomisk oro som banar väg för en ny världsordning och så vidare. Över allt det står Gud, den Allsmäktige. Han har full kontroll och vill att alla människor ska få veta: Det finns ett hopp! Det finns en framtid! (Upp 5:1-14)

Om man sträcker sig ut i universums oändlighet. Ut bortom Vintergatan i den rymd som är utan slut och som kallas det eviga makrokosmos. Eller när vi sträcker oss inåt. In i cellerna och de små atomernas värld, så möter vi också en rymd som är utan slut. Ett evigt mikrokosmos. Och jag finner psalmistens ord så kloka i sin ödmjukhet: När jag ser dina fingrars verk... Vad är då en människa? (Ps 8:2-9)

Med Jesu sista ord på korset det är fullbordat kan vi konstatera att ingenting vare sig kan eller ska läggas till. Guds frälsningsplan är nu helt genomförd. Allt vad Gamla Testamentet har pekat fram mot är nu färdigt. Jesus korsfästes som det oskyldiga och felfria offerlamm han var. (1 Kor 15:3-4)

Folkets hosiannarop vittnar om att det fanns en stark längtan efter frihet. Man hungrade efter att bli löst från romarnas förtryck. I den judiska traditionen är väntan efter Messias central - man väntar Konungen som ska ge dem frihet. (Matt 21:1-11)

Daniel Ernvik predikar i Pingstkyrkan i Timrå.

I inledningen av Kolosserbrevet kan vi läsa Paulus tackbön för församlingen i Kolosse. Där känner vi igen tre ord som vi främst förknippar med Första Korintierbrevet: tro, hopp och kärlek. Paulus bön är uppbyggd kring dessa tre ord, och det blir också riktmärke för resten av brevets budskap.

Introduktion till en serie bibelstudier över Kolosserbrevet, där du ges en övergripande bakgrund till varför brevet skrevs. Detta är starten på en systematisk genomgång av Kolosserbrevets budskap.

Det allra viktigaste är rubriken över det sista avsnittet i serien om Guds frälsningsplan. Där landar all undervisning i konstaterandet att Jesus dog för våra synder och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull. Människan blir försonad med Gud i honom.

Skiljemuren - Del 2. Den oupplösliga samhörigheten mellan Sem och Jafet, förbundsfolket och församlingen, gör att ersättningsteologi och tvåförbundsteologi är omöjlig om Bibeln ska vara vårt rättesnöre. Där är tydligt att Jesus är länken som håller bröderna samman. De båda är ett även om de är två.

Skiljemuren - del 1. Det finns en djup och oupplöslig samhörighet mellan Sem och Jafet, förbundsfolket och församlingen. Det omvittnas i berättelserna om Sem och Rut såväl som i Nya Testamentet. De två är ett men ändå olika.

Berättelsen om Josef bär på djupa tankar och ett tydligt bildspråk för att lära oss mer om vem Jesus är. Och den stora nyckeln är att han försköts av sina egna för att bli till räddning för många.

Även i Nya Testamentet återkommer mönsterbilden. Vi ser hur liknelsen om talenterna handlar om att göra en övergång. Den öppnar ytterligare för en förståelse av Guds tanke på vår frälsning, och hur vi är inbjudna att följa Jesus på vägen genom död till liv.

Berättelsen om Rut följer samma mönsterbild som vi hittar i berättelsen om Noa och hans söner. Den lär oss något om det judiska folkets kallelse, församlingens samhörighet med judarna, men också att det finns människor som väljer bort gemenskapen med Gud.

Jafet är bilden för församlingen. Han bor i Sems tält och har till uppgift att utbreda sig. Det handlar om församlingens missionskallelse. Ham väljer bort fadern och är bilden för de som går förlorade för evigheten.

Sem är bilden för förbundsfolket. Genom förbunden visar Gud på en speciell närvaro. Därför blir också det judiska folket och Israel porten in till en förlorad mänsklighet för Jesus.

Det avgörande för framtiden vad gäller Noas söner, var deras relation till sin fader. På samma sätt är vår framtid beroende av hur vi väljer att förhålla oss till Fadern. Sem är bilden för förbundsfolket, Jafet för församling och Ham för de förlorade.

Incitamentet för Jesu död är människans synd. Därför kan inte döden vara en del av universums tillkomst, eftersom syndafallet inträffade när skapelsen var klar. Avsnittet tar även upp bakgrunden till Noa och hans söner.

Den tredje delen i serien om Guds frälsningsplan handlar om skapelsen. Det finns en stor skillnad mellan den teori man kallar utvecklingsläran och Bibeln. Den förra talar om att allt är en slump och onda tillfälligheter. Den senare talar om att det finns ett specifikt syfte med skapelsen.

Den andra delen i serien tar upp frågan om grunden. Det är som om en röd tråd knyts fast i Bibelns allra första vers, och den kan vi sedan följa genom hela Skriften fram till Bibelns sista vers. Var vi än gör nedslag i Bibeln, kommer vi upptäcka att det finns kopplingar till Jesus och frågan om vår frälsning. Det är den tråden vi följer i den här serien.