Filip & Fredrik Podcast

Med pukor och fanfarer firar podden 400 avsnitt i en något nedkyl bil i väntan på Fredriks dotter. Filip fick grov prestationsångest i veckan när han ombads vid lämning på dagis skriva en dikt till sina barn som skulle läsas upp för hela klassen och Fredrik har på ålderns höst blivit varse om ett hummande tick-läte som han ger ifrån sig i stunder av berördhet.

Fredrik smyger igång veckans avsnitt med en len nattradioröst för att inte skrämma iväg Filip, som legat nedbäddad i flera dagar efter århundradets matförgiftning. Detta leder till en semantisk diskussion om huruvida honorar, ett begrepp flitigt nyttjat i 70-talets porrtidningar, ska väckas till liv och användas istället för dess synonym gage eller arvode. Och så får Filips visslande självgodhet en ordentlig törn. 

I Stjärnorna på slottet från 2014 så finns det ett gigantiskt frågetecken, en osannolik casting som än idag gäckar Filip. Varför får stolarna på Guldbaggegalan eventet att kännas mer som en tandläkarkonferens i Flen? Och hur kommer det sig att Bo Wideberg är så anekdot-kompatibel för filmabetarstofiler? 

Filip drömmer onda drömmar, som innehåller blod, vassa pennstift och mord på kända svenska programledare och som en konsekvens vaknar han kallsvettig och inser att han har försovit sig i 10 timmar så Fredrik fått stå ensam på scen när Tårtgeneralen ska säljas in till hela mediesverige. Fredrik tog tåget ner till Helsingborg för att, på en lyssnares inrådan, operera sin tand. Det ska tilläggas att veckans avsnitt är inspelat i bilen på väg hem från Köping en snöig tisdag i januari. 

Fredrik blandar ihop den franska ”kasta-i-sig-en-espresso-och-cigg”-frukostkulturen med den svenska Wassberg/Kalla-traditionen där man hinkar i sig ett par portioner havregrynsgröt för att komma igång. Och så om Golden Globe-kändisarnas hittepå aktivism när de tog med sig riktiga aktivister på galan i söndags och hur det är ett bevis på att det tar så oerhört lite för att en Hollywoodkändis ska få lite goodwill - gå på nått aktivistkällarmöte i en slovakisk förort istället för att skryta om ert ”engagemang” på primetime. Filips pappa Lars är på besök i LA och när podden spelas in så har han barnvaktsjour och med tanke på att Lars aldrig höjde rösten under Filis uppväxt så är det kanske inte så konstigt att Lars låter Tage springa runt med en kökskniv i högsta hugg på nedervåningen.

Det nya året är här och inget har förändrats. Filip lägger bud på Frank Sinatras necessär, trots oklara äkthetscertifkat, och Fredrik kommer inte ens igenom K-specials signaturmelodi innan akademikerkomplexet bubblar upp. Och trogna lyssnare vet att Filips driver en lågintensiv strid mot DN, men trots detta kan han inte låta bli att älska Peter Wolodarski när han möter honom på en lunch. 

Årets sista avsnitt bjuder icke på en årsammanfattning, men ack så mycket annat! Bland annat har Fredrik vart hos sin kuwaitiska frisör, Momo, som berättade att bland hudkännare är snigelslem den senaste trenden för att få den där Kim Jong-Un:sk slätheten i hyn. För det är ju sen gammalt att man som politiker måste hitta den där visuella uspen som får satirikerna att spinna. Gorbatjov, Dahl, Churchill. Alla hade de någon kroppslig usp som stack ut. Och så pratas det om vad det skulle betyda för isbjörnens överlevnad om det visade sig att kinesiska män skulle få för sig att isbjörnens "serum" skulle kunna hjälpa till att få diamanthårt stånd. Gott nytt år!  

Filip tassade över gatan i veckan till sin nya grannes inflyttningsfest. Men det tog inte många minuter innan föraktet för de Harvardutbildade sitcom författarnas polerade solglasögon fick Filip att känna avsmak. I dörren stöter han ihop med en stilig och lättfotad Jeff Goldblum som är på väg hem med sin mången år yngre fru, men innan Filip vet ordet av har han lyckats haspla ur sig en sån grov förolämpning att han, om inte utslängd, blev i alla fall portad från framtida grannfester.

Filip har i veckan sett en dokumentär om den legendariske gamle tyska tennispelaren Boris Becker och är mind-blown över att den var så bra, trots att den egentligen var usel. "Man måste se den med rätt mind-set", menar han. "Tar man den för vad den är så kommer den bara flyga en över huvudet.” Vilket föranleder en gammal insikt de haft sen länge, att när deras barn flyttat hemifrån och de bägge blivit utbytta i TV-rutan av ett gäng fräscha youtubers, så kommer de inleda en karriär som kuratorer för samlingar av dokumentärfilmer som de presenterar på ett raffigt sätt för att optimera upplevelsen.

Den svindlande tanken tänks att en av vår tids bästa idéer är glassbåten, och att ett av de mest icke-DDR-iga inslagen i svenska barn vars uppväxt skedde på 60/70/80-talet var glassbilen. Och om Fredrik ponerar att Louis Pasteur kom på pastöriseringen, men så inte är fallet, är denna podd då en spridare av fake-news?

Finns det en patenterad Ruben Östlundsk ”konstig-stämning”? Om man ska tro Ruben själv så ja. Man talar ju om en Norensk-stämning och i veckan fick Fredrik faktisk bekräftat att det finns situationer i livet som är som tagna ur en scen från en av Rubens filmer. Och Filips kringflackande, liv med en fot i taxin, fortsätter

Att man aldrig mår så bra som efter 3 glas öl är ett faktum som både Filip och Fredrik sedan länge konstaterat. I veckan fick Fredrik dock äntligen förstå hur det kommer sig att den magiska gränsen ligger just där. Och Filip berättar om den Macchiarini-liknande läkaren han träffade på sin dotters födelsedagskalas som föreslog att Filip skulle spruta in stamceller på läkarens klinik i Tijuana för att känna sig evigt ung.

En vis man sa en gång att man ska aldrig förneka en människa, dens människans oaser. Samma man sa också att att han har en stark emotionell koppling till chilinöten, så man ska kanske ta det första rådet med en nypa salt. En annan samtida vis person sa ”att sluta ögonen är att inte ta livet på allvar”. Tänk att alla dessa visheter och ack så många fler finns nu tillgängliga för dig att lyssna på i denna veckas avsnitt av Filip och Fredriks podcast! 

I 11 år har Filip blivit bjuden på en av Hollywoods stora Halloween fester, men han har alltid tackat nej. Fram tills i år. Iklädd rosa Elsa dräkt, tänk Frozen, så dyker Filip upp, med bultande ångest, och stoppas redan i dörren. Och om krishanteringskonceptet att ”gasa sig ur krisen” och vad en stram Las Vegas show med arkitekturtrion Claeson Koivisto Runo egentligen skulle handla om! (Disclaimer: i avsnittet kallas arkitekturtrion aningen felaktigt för "Eero Koivisto Rune")

Ett av de mest återkommande temana i podden är Filip och Fredriks önskan att de vore någon annan än den som de egentligen är - att man till exempel var personen som älskade att träna kl 06.30 en regnig söndag, eller personen som inte moffar i sig pommes utan att översköljas av självhat eller framförallt - att man vore människan som när den hittar The Stooges album Fun House i en gammal låda i källaren utbrister ”Åh fan! Fun House! Den ska jag lyssna på” och FAKTISKT gör det! 

Det är som ”Carpool karaoke”, fast utan James Corden, musiken och ljudkvalitén. För denna veckas avsnitt är inspelat i en bil på väg ut till Arlanda dit Fredrik, faderligt i arla morgon stund, skjutsar Filip innan han ska kliva på flyget till Los Angeles. Om Fredrik har ångest över den kassa ljudkvalitet som är en bieffekt av att spela in en podcast i en bil som färdas på en motorväg är det inget som Filip relaterar till, tvärtom, aldrig har podden känts så levande som denna vecka tycker han. Resultatet får ni kära lyssnare avgöra! 

Samklangen mellan Harvey Weinsteins yttre och vad han anklagats för under de senaste dagarna är enorm och när Filip stötte på Harvey på Chateau Marmont under oscarsveckan 2007 (tillsammans med Marion Cottilard) så fick han då en liten inblick i demonproducentens bottenlösa svineri. På den tiden då Anders Lundin programledde Allsång på Skansen ryktades han hoppa i första bästa taxi och bränna ut till Arlanda så fort sista avsnittet av säsongen var sänt och hinkade i sig en eller fyra gin och tonics på flygplatsen innan han hoppade på flyget till Papa Nya Guinea.

När Fredrik klev ner i källaren på krogen Hannas på Södermalm i Stockholm en sen kväll på 90-talet så var det med tron om att han tillhörde en extremt liten och utvald skara människor som var där för att se Tom Petty göra en exklusiv spelning med the Mudcrutch. Och har "Guben i lådan" sketchen med Martin Ljung "stood the test of time" bättre än Mr Beans penvässarsketch? Och var det ett sliding doors moment som gjorde att Filip inte idag lever i en frireligiös tillvaro i en mellanstor stad i Florida?

Filip och Fredrik har gjort hundratals TV-produktioner genom åren men har trots detta bara haft en enda premiärfest, detta till skillnad från de flesta andra produktionsbolag vars kristallklingande champagneglas ekar långt och länge. Filip har i veckan, femton år efter alla andra, köpt en klotformad gjutboll för att göra sfäriska isbollar till sin kvällspinne. Men frågan är om han har tålamodet att vänta på att 5 cm is ska frysa? Och var Diet Coke-reklamen från 90-talet när kontorskvinnorna flockas till ett fönster för att få kasta en trånande blick på den sexiga byggarbetaren första gången Milfen gjorde entré i TV? Eller var reklamen bara en motreaktion på 90-tals feminismen? Och vad har Aurora med Janne "Loffe" Carlsson att göra?

Dave Grohls exklusiva Stockholmsspelning i veckan fick Filip att överge sin egenpåtvingade enslighet och bege sig ut för att möta folk igen. Och som han gjorde det. Starkast upplevelsen är kanske när Ola Rapace stormade ut från konserten efter bara första låten på väg mot (kanske!) en illa belyst lägenhet, i en 020 taxi, fylld av mindre bemedlade människor. Och hur kommer det sig att Chris Isaak konserten som Fredrik var på för typ hundra år sedan än idag är en av hans bästa konsertupplevelser? Och så det vemodiga i att uppfylla Lars Hammars största dröm i livet: att få kommentera en Malmö FF match.