Musikmagasinet

I första programmet i den nya serien "Musiken har ordet" hör vi Mozarts g-mollsymfoni med nyskriven text av den amerikanske rockpoeten Neill Furio. Även Chopin är en mycket sångbar tonsättare. Hör Chopins Pianoetyd nr 3 både med Lang Lang och i världsmusiktappning med Maria Pomianowski och vänner. Vi möter även estradpoeten och författaren Bob Hansson och tonsättaren Paula af Malmborg Ward, som självsvåldigt använde Hanssons dikter i sitt verk För att skälva, för Helsingborgs Symfoniorkester och kör. I hans dikt är hela frasen: För att skälva krävs det närhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. -In the beginning is the word! Hela tiden. Ibland känner jag mig mer som ordmänniska än som musikmänniska. Så musiken har definitivt ordet, erkänner Paula af Malmborg Ward. Hon har använt dikter ur Bob Hanssons diktsamling Heja världen och fascineras av auran kring ord som Klarspråkssaknad, Mjuksandssångare och Människogrönska. -Jag har fragmentiserat Bob Hansson. Satt in honom i min musikaliska kontext. Han

I femte och sista programmet möter vi en spjuspets, Victoria Bond, och en gränsgångare, Alex Shapiro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Victoria Bond föddes i Los Angeles och växte upp i New York och i Hollywood i en gediget kulturell familj. Modern var konsertpianist och studerade för bland annat Bela Bartók. Hennes far var sångare och läkare. Victoria Bond prövade på teater, målning och skulptur, men valde musiken och började studera komposition. Victoria Bond funderade på att bli dirigent. Hon mötte dirigenten Leonard Slatkin, äldre bror till en av henne klasskamrater, och fick goda råd av honom. Av hundratals sökande till dirigentlinjen vid Juilliard School of Music var Victoria Bond en av de sju som kom in och hon blev första kvinna någonsin som där tog examen i dirigering vid slutet av 1970-talet. När Victoria Bond började fanns det endast två andra kvinnor i USA som dirigerade orkestrar: Sarah Caldwell hos Boston operakompani och Eve Queler som hade startat sin egen operaorkeste

I fjärde programmet möter vi två två pionjärer inom den nutida konstmusiken, två tonsättare med judiska anor från Ryssland: Faye-Ellen Silverman, infödd Manhattanbo, och Shulamit Ran, som pendlar mellan Israel och USA. De båda tonsättarna studerade faktiskt under en period samtidigt på Mannes College of Music på Manhattan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Faye-Ellen Silvermans morfar kom från Ryssland till New York vid 1900-talets början. Strax efter ryska revolutionen anlände hennes far till Manhattan. Faye-Ellen började på Dalcroze School of Music i New York när hon var 4 år. Mamman skrev ner orden till Faye-Ellens egna kompositioner när hon var alltför liten för att stava men redan kunde skriva noter. När hon var 13 år var hon en av fem vinnare i en kompositörstävling där den berömda brittiska dirigenten Leopold Stokowski satt i juryn. Det ledde till konsert i Carnegie Hall och uppmärksamhet i radio, TV och tidningar. Det var då Faye-Ellen bestämde sig för att kalla sig tonsättare. -Jag var ka

I tredje programmet möter vi två New Yorkbaserade musiker. Elviolasten och tonsättaren Martha Mooke har bland annat spelat på Broadway, medan tonsättaren och pianisten Elodie Lautens operor sätts upp off-Broadway och off-Metropolitanoperan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jag möter Martha Mooke I en vacker våning på övre västra Manhattan. Hon spelar med New York's ledande ensembler och har inga problem med att gå mellan notbundna och improviserande uppdrag. Just denna vecka varvar hon fyrsträngat violaspel, i stycken av Tjajkovskij och Bruckner, i en symfoniorkester i New Jersey, med att i studio, med femsträngad elviola, spela in altfiolstycken som tonsatts för henne. Och så har hon precis avslutat komponerandet av sin tredje String Quartet. En klassisk altfiol har fyra strängar, men Martha Mooke äger ett flertal femsträngade instrument. Hon processor ljudet I dator och med allehanda pedaler Den elektrifierade altfiolen kan låta som ett keyboard, en synth, en gitarr eller som en saxofon! Så här

I andra programmet möter vi tonsättaren och virtuosa flöjtspelaren Jennifer Higdon som först började komponera vid 21 års ålder, efter att mest ha lyssnat på rock, country, och bluegrass. Nu är Jennifer Higdon en av USAs flitigast spelade tonsättare och fick 2010 det finaste pris man kan få inom konstmusiken i USA, Pulitzerpriset, för sin Violin Concerto. Samma år vann Jennifer Higdons Slagverkskonsert en Grammy. Hennes musik finns inspelad på över 60 CD-skivor. Jennifer Higdons filosofi är enkel: Musiken måste sjunga, den måste tala, den måste kommunicera. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hon skriver musik för musikerna och för lyssnarna och tror stenhårt på att hon kan skriva kvalitetsmusik och samtidigt kommunicera med många människor. Om Jennifer Higdon har det skrivits att hon i sin musik hellre använder klangfärger och melodier än teman. Hon håller med: -Mitt klangfärgstänkade kommer ur mina kompositionsstudier hos tonsättaren George Crumb. George Crumb själv listar hennes musikaliska finge

Först ut i programserien är tonsättaren, konsertpianisten och dirigenten Tania León. 1967, efter en gedigen klassisk utbildning till konsertpianist vid Havannas Musikkonservatorium, lämnade Tania León Kuba för den kreativa friheten i New York. Dansaren och koreografen Arthur Mitchell övertalar henne att bli musikaliska ledare, dirigent och pianist vid Dance Theatre of Harlem, det första afro-amerikanska balettkompaniet någonsin i USA. Han uppmuntrar henne att skriva egen musik och Tania León beslutar sig för att studera musikalisk komposition vid New York University. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 1980 kunde hon resa tillbaka till hemlandet, då förbudet att återvända upphävdes. Det var då hennes far fick henne att förstå att hon skulle använda sina musikaliska rötter i sin musik. - Han lyssnade på de inspelningar jag hade med mig och sa rakt på sak: ”Visst är det intressant det här, men var finns du i alltihopa.” Det förvånade mig eftersom min far inte var musiker, säger Tania Le&oa

Ett program om Beethoven, Schubert och en målning på väggen i en klostercell som förändrade allt. Medverkande: Edith Söderström, sångerska och manusförfattare. Leo Spauls, skådespelare och dramatiker. Guido Zeccola, kulturredaktör och författare. Min första lektion tog jag redan i femårsåldern. I femton år skulle jag sitta framför pianot och försöka traggla mig igenom Schubert och Beethovens enklare repertoar. Jag blev aldrig särskilt bra. Det var något med händerna. Trots att mina fingrar var smala och smidiga fick jag dem aldrig att lyda. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jag kom inte längre än till Chopins regndroppspreludium, vilket inte är långt alls med tanke på alla år jag satt där och övade. Det var bara en sak jag behärskade. Jag kunde improvisera. När jag lade undan noterna blev allting plötsligt möjligt. Istället för att öfrtvivlat försöka få händerna att följa noterna på papperet kunde jag gå inåt och låta händerna få eget liv. Det blev märklig musik, men det blev min musik.  Det

Jag står åter framför den gamla skolbyggnaden. Det är tidig vår på slätten utanför Sala i Västmanland. Himlen är grå och förutom en fågel som ropar långt borta är det alldeles tyst. Jag står utanför byggnaden och jag ska snart gå in. Det var här det började, och det är här det slutar - sökandet efter skönheten. Uppdraget var omöjligt, men däri låg lockelsen. Skulle skönheten gå att fånga in, lägga i en burk, stoppa i ett kartotek, mäta, väga och känna på, skulle den givetvis förlora all sin kraft. För mig är den endast ett sken som vittnar om en annan värld. Jag är en skugga, som rör mig i skuggan. Skönheten är gnistan, sensommarens mareld, det snabbt brinnande ljuset. Träbyggnaden jag står framför är hög och röd. Det var ett ljud som förde mig hit, det var ljudet av en klocka. Jag står utanför skolbyggnaden. Och så går jag in. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I det sista programmet i serien om skönheten undersöks fyra olika minnen: Ljudet av en klocka, ett lockrop i natten, vinden genom en flöjt

Det brukar kallas för epifanier - korta genomlysta ögonblick, som uppenbarelser, ofta mättade med en snabbt övergående insikt i skönhetens fulla idévärld. Jag sträcker fram handen och försöker greppa det ögonblicket, försöker hålla om det som handen runt en solvarm sten. Det händer några minuter in i Antonio Vivaldis "Stabat Mater". Musiken skrevs för nästan tre hundra år sedan. Allt vi har kvar är papprets linjer och noternas svarta prickar. Men partituret är en karta. Countertenorens höga röst försvinner in i ett mjukt oväntat legato med orden "Dum pendebat Filius". För en kort stund finns inga historiska eller tidsmässiga avstånd mellan mig och musiken. Skönheten har bundit allt samman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I den andra delen av Skönheten möter vi Lars O Ericsson - docent i praktiskt filosofi vid Stockholms universitet samt författare och konstkritiker, bland annat i Svenska Dagbladet. Han talar om hur hans egen skönhetstörst vuxit sig allt starkare med åren. Den största skönheten

Jag sitter i bilen på väg till mitt möte med Sofia Roberg när radion spelar ett pianostycke som jag inte hört på länge. Det är den långsamma andra satsen i Schuberts tjugoförsta pianosonat. Pianisten spelar eftertänksamt, lugnt och ackorden med den enkla lilla melodin gör egentligen inte mycket väsen av sig. Ändå är det som om musiken går rakt in i mig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jag kör snabbt på motorvägen österifrån, men plötsligt är det som om vägen försvinner och Österlens landskap börjar glöda i eftermiddagssolen. Det är en intensiv skönhetsupplevelse, men när jag nu försöker beskriva, den märker jag hur tafatta orden blir. Det var några små toner, som vecklade ut sig inom mig och för en kort sekund var dom större än allt. Men min beskrivning av upplevelsen kan bara ringa in känslan, inte fånga den.   Kanske är det därför som jag ändå enklast hittar skönheten i just musik. Den bara är. Den bara finns. Oftast betyder den ingenting alls. Dom klassiska styckena har sällan ens

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 6. Tonsättaren Elzbieta Sikora, lever i Paris, uppvuxen i Warszawa. -I min kompositionsklass var vi 3 - 4 flickor och 5 pojkar. Men jag är den enda som blev tonsättare. -Det var först när jag kom till Frankrike som jag blev medveten om kvinnors och mäns olika villkor, berättar Elzbieta Sikora. Paula af Malmborg Ward har kallats en av våra mest drivna operakompositörer. -Jätteviktigt med kvinnliga förebilder, säger Paula. De som tror att tonsättare sitter i lockliga peruker i guldram på väggen - de tror fel. Jag får ta emot gliringar och goda råd som manliga tonsättare slipper. Danska saxofonisten och kompositören Pernille Bévort: Kvinnliga jazzinstrumentalister i Danmark har på tio år försvunnit från musikutbildningarna. När nån säger att du spelar som en man så tänker jag att jag måste repa mer, det här går ju inte, skrattar Pernille Bévort. Manus och produkiton: Birgitta Tollan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 5. Vi är i Oslo. Att humla - vad är det? Norska tonsättaren Synne Skouen: -Det sägs om humlan att hon inte är konstruerad för att flyga. Men det vet hon inte och därför flyger hon ändå. Möt Synne Skouen, som utbildade sig till tonsättare i Wien. -I starka organisationer krävs kvotering. Om vi tror att förändringar sker via evolution så kommer vi att få vänta alltför länge. Tonsättaren Cecilie Ore: Det är mycket svårare att vara medelmåttig kvinnlig tonsättare än att vara en manlig medelmåttig komponist. Och det går inte alls an att vara dålig kvinnlig tonsättare. De kvinnliga tonsättare som godkänns har en mycket hög konstnärlig nivå. Tonsättare Maja Solveig Kjelstrup Ratkje: Min Voice-platta, som gjorde succé på noice-scenerna världen över, osynliggjordes i gubbkulturen i samtidsmiljön. Vi startade improvisationsgruppen SPUNK efter Pippi Långstrumps nonsens-ord: Det enda säkra är att SPUNK inte betyder dammsugare. Manus och produktion: B Lyssna på alla avsnitt i Sv

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 4. Vi är i Wien. Wienfilharmonikerna har världsrekordet i könsmaktsorning inom den klassiska musiken: en familjär tradition där söner ärver fäders och manliga släktingars plats i orkestern. Bland de kvinnliga tonsättarna finns ingen Fransisca Schubert, Wolfgangina Mozart eller Gustava Mahler. Möt två vikarierande slagverkare i Wienfilharmonikerna: Margit Schoberleitner och Karin Meissl. De blev aldrig ordinarie. Mia Zabelka gör musik som är en estetisk motvikt till det musikaliska etablissemanget. Hon använder extremviolin och elektronik. -Det finns ingen plats för kvinnor på orkestermarknaden. Att vara vid sidan av kan ha sina fördelar, säger Zabelka. Thereminspelaren Dorit Chrysler tröttande på Wien och flyttade till New York där gränserna mellan klass och kön suddas ut. Jørgen Fog, cellist i Wienfilharmonikerna, har en våt dröm: en helmanlig symfoniorkester - som en slags gimmick. Manus och produktion: Birgitta Tollan Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 3. Vi är i Prag, som är Europas mest symfoniorkestertäta stad om man ser i relation till invånarantalet. Möt: tonsättaren Ivana Loudová, första kvinna någonsin som studerade komposition vid akademin i Prag, tonsättaren Sylvie Bodorová, som anser att kvinnors svårigheter inom den klassiska musiken varken handlar om bristande begåvning eller svagt intellekt, utan att det är ett socialt problem. Cellisten Jitka Vlachankova i Martinukvartetten var första kvinna någonsin i en professionell tjeckisk stråkkvartett. 26-åriga dirigenteleven Andrea Krausová, hörde en manlig dirigent säga att kvinnliga dirigenter endast bör leda SMÅ kammarorkestrar p g a svaghet. ArteMiss Trio: vissa manliga professorer vägrade undervisa kvinnor, eftersom de inte ansågs ha rytmkänsla. Möt även den manlige feministen och tonsättaren Mirek Vodrázka, sociologen Marcela Linková och genusprofessorn Vera Sokolová. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 2. Att humla - vad är det? Norska tonsättaren Synne Skouen: -Det sägs om humlan att hon inte är konstruerad för att flyga. Men det vet hon inte och därför flyger hon ändå. Möt två pionjärer: violinisten Helga Hussels, f d Göteborgssymfonikerna, och dirigenten Kerstin Nerbe, tidigare på Folkoperan. Helga Hussels kommer från en tyskjudisk familj där kvinnors yrkesidentitet är viktig. Hennes mormor, Natalie Ferchland, var den första kvinnliga läkaren i Tyskland. 1953 tog Helga Hussels examen vid Mozarteum i Salzburg. Efter solistverksamhet i Europa fick hon avslag hos flera stora europeiska orkestrar, t ex Berlinfilharmonikerna, p g a att hon var kvinna. Svenska orkestrar har lägst andel kvinnliga dirigenter i hela Europa. Efter Elfrida Andé och Ortrud Mann blev Kerstin Nerbe den tredje kvinnan i Sveriges historia som dirigerade opera och symfoniorkestrar. -Som dirigent måste man slå till. Ett fortissimo är en aggressiv handling, säger Kerstin N Lyssna på alla avsnitt i

P2 Musikmagasinet Konsten att humla - del 1. Att humla - vad är det? Norska tonsättaren Synne Skouen: -Det sägs om humlan att hon inte är konstruerad för att flyga. Men det vet hon inte och därför flyger hon ändå. Ja, kvinnliga tonsättare, men även dirigenter och musiker har under historien ofta fått höra just detta: kvinnor kan inte! Klassisk musik är en konstform som tystar kvinnor, skriver den engelske författaren, musikkritikern och radiomannen Norman Lebrecht. Det handlar ofta om fördomar och omskrivningar som kvinnors tonsättningar har inte samma höga kvalitet eller kvinnors hjärnor passar inte till att komponera. I de sex heltimmesprogrammen kommer kvinnor inom konstmusiken själva att komma till tals - i Wien, Prag, Oslo, Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Kvinnorna är mellan 76 och 26 år gamla. Spänner över ett halvt sekel. I det första programmet möter vi tonsättarna Karin Rehnqvist i Stockholm och Olga Neuwirth i Wien. Manus och produktion: Birgitta Tollan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Pl

P2 Musikmagasinet Det osynligas piano del 5 - Operabögar och lesbiska sopraner. Om den musik som skapats och framförts av homo- och bisexuella människor och transpersoner. Konstmusik komponerad på homoerotik. Vi möter tre män med varsin stark relation till tonsättaren Franz Schuberts musik. Tidigare diplomaten Sverker Åström, som kom ut som homosexuell nästan 90 år gammal. Åström har själv från italienskan översatt 40 kärleksdikter av homosexuelle konstnären mm Michelangelo. Visdiktaren Jan Hammarlund besökte Wien och skrev sången Frasses ständiga otur. Pianisten Conny Antonov berättar om Schuberts sång An den mond. Sist möter vi körledaren Grete Pedersen, nominerad till Nordiska Rådets Musikpris tillsammans med kören Det Norske Solistkor. Under seriens gång har vi förflyttat oss från 1500-talets giljotinering av tonsättare, som utövade samkönats sex, till 2007 års nominering av en öppet lesbisk körledare till Nordiska Rådets Musikpris. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges

P2 Musikmagasinet Det osynligas piano del 5 - Operabögar och lesbiska sopraner. En programserie om den musik som skapats och framförts av homo- och bisexuella människor och transpersoner. Operabögar är homo- och bisexuella män som älskar opera. Men lesbiska sopraner? Finns dom? Medverkar gör: Dramaturgen och Operabögen Göran Gademan. Queera professorn och kulturhistorikern Nadine Hubbs vid Michigan-universitetet. Norskamerikanska Kristin Norderval är klassiskt skolad sopran, improviatör och kompositör, utbildad bl a i New York och San Francisco. Queera professorn och teatervetaren Tiina Rosenberg . Operaregissören och traumatiska sopranen Ira Siff, New York, som gestaltar divan Madam Vera. Operasångerskan Stella Scott. Manus och produkiton, Birgitta Tollan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P2 Musikmagasinet Det osynligas piano del 4 - Take the A Train to the West Side 2 - konstmusik komponerad på homoerotik. Birgitta Tollan stannar kvar i Nordamerika. I Canada är det dödsstraff på sodomi till 1869, och homosexualitet avkriminaliseras först 1969. Leonard Bernsteins heta förälskelse och nära samarbetspartner, tonsättaren Marc Blitzstein, mördas vid ett hatbrott 1964. 1983 dör den begåvade kanadensiske tonsättaren Claude Vivier en våldsam hatbrottsdöd, endast 35 år gammal. Möt Claude Viviers nära vän, Marjan Mozetich i Toronto, som kallas nutidens Tjajkovskij. Mozetich omhuldar det omdiskuterade begreppet gay sensibility. Klassiskt skolade sopranen, tonsättaren och real time-samplaren Kristin Norderval vägras skivinspelning av klassiska sånger p g a sin lesbisket och gör istället succé på alternativscener världen över. Vi möter också professorn, författaren och hornisten Nadine Hubbs som skriver boken The Queer Composition of Americas Sound. Manus och produktion, Birg Lyssna på alla avsnitt i Sver

Fysiska toner Vilken fysik har musiken? Vilken fysik krävs för att spela och komponera musik? På vilket sätt påverkar musiken fysiken och hur har fysiska hinder påverkat musiken? Några av frågorna som snurrar i luften när Tofft och Lundberg pratar om fysiska toner. Med sig i samtalet har de gästerna Helen Jahren och Mats Ek Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.